Efter operationen har nu gått. Tiden går så fort och dagarna rinner bara förbi. Planerar inte in för mycket på dagarna utan tar allt som det kommer, men alltid kul att ha något roligt inplanerat så att man har något att se fram emot.
Försöker att träna mina övningar två gånger per dag. Det är värre med promenaderna eftersom det bara regnar och regnar hela tiden! har regnat konstant i en månad snart. Idag visade sig faktist solen en sväng så var på en liten promenad med mamma och mormor :) Jag går med två kryckor än så länge. Inomhus använder jag en eller så stapplar jag mig fram utan. Har ett vaggande gångmönster ännu.
Mat var välkommet på sjukhuset! åt upp varenda måltid in i minsta detalj :)
Då sitter jag nu här och har genomgått mardrömsoperationen. Känns både bra, läskigt, jobbigt, konstigt och ja allt på samma gång. Protes! vilken 25 års present. Min vardag är nu kryckor och griptång i högsta hugg!
Är beroende av hjälp från familj och vänner också så klart.
Passade på att göra roliga saker innan eftersom jag nu kommer vara begränsad ett tag framöver.
Men extremt kallt ute :/ Och mygg! Det är sommaren i Gällivare nu för tiden tyvärr, så det blir väl att man drar söderut som vanligt på semestern.
Fotade lite igår men så mycket mygg att jag knappt kunde stå utanför bilen i två minuter!
Dundret 2013-06-19
Nautanen 2013-06-19
Imorn är det midsommarafton :) Den kommer att spenderas i sikträsk och förhoppningsvis kan man vara utomhus men tvivlar ju på det eftersom det kommer vara sååå mycket mygg! Dessutom är det väl inte lovat något jätte bra väder. Det blir ju så mycket roligare om det ät sol och varmt!
Tycker iallafall att det är synd om vissa personer som faktist inte kan ta sig ut eller har någon att umgås med på midsommarafton. Det tas förgivet att vi ska ha någon eller några att spendera högtider med. Tänk ändå vad mycke roligare det blir om man slipper vara ensam?! Tyvärr är det så att det finns väldigt många som är ensamma pga olika orsaker och tänk ändå vad starka dessa personer måste vara!
Känner att konditionen börjar bli sämre och sämre! Det är svårt att träna kondition när det gör ont att cykla, gå, springa, dansa, simma osv? Det är svårt att träna kondition utan att använda benen kan jag känna och det börjar bli mer jobbigt ju mer begränsad jag blir. Motivationen till träning blir mindre och mindre ju mer värk jag får, bara för att de inte går? Att hitta balansen mellan rörelser som är bra för höften i lagom mängd utan att det blir överbelastning är extremt svårt. Känns ibland omöjligt! och ofta har jag väldigt lätt för att ge upp de här med träning men det blir ju bara sämre i längden då. Har bokat en utlandsresa och det ska bli väldigt skönt att få vara i värme och bara njuta!
Några av mina teer. Te, te, te helst grönt! varför? Det är gott, nyttigt, och förebygger sjukdomar :)
På det sättet som grönt te tillverkas så behålls mycket av de nyttiga ämnena som finns i te bladen. Det är även bra för matsmältningen och har en uppiggande effekt. Te har en lugnande effekt och minskar därför effekterna av stress.
Dricker mycke te både hemma och på jobbet. Inte så ofta svart te eftersom det innehåller större mängd koffein?.
En vän var nyligen i Thailand och köpte med sig hem lite te.
Det är ju torkade Jasmin blad som sväller så hon visste inte riktigt hur många som skulle vara till en kopp :) Såg sedan att det räckte med två och inte 10!
Jag tycker att alla drycker blir lite godare om det dricks i fina glas eller muggar! Vi äter och dricker med ögonen också i vårt undermedvetna. Köpte ihelgen nya fina te muggar från indiska och tee`t smakar ju så klart lite godare i de :) ?
Musik lyssnar vi på när vi är ledsna, glada, lyckliga, arga ja ofta spelar det ingen roll vilket humör vi är på. Musik finns ofta med i vardagen i alla fall för mig, däremot i vårt undermedvetna så lyssnar vi på olika slags musik beroende på hur vi känner oss för tillfället. Nämligen ofta låtar som går i moll när vi är till exempel ledsna och låtar som går i dur när vi är pigga och glada.
Musik som går i moll förknippar våra hjärnor ganska ofta som sorgset, stämningsfullt och mystiskt eftersom det ofta är moll låtar som spelas då något hemskt och sorgligt händer i till exempel en film eller dokumentär. Eftersom våra hjärnor är plastiska och formbara så kommer hjärnorna så klart ihåg detta i vårt undermedvetna! Därför förknippar vi ofta moll låtar med något sorgset (dock inte alla men många.) Musik som går i dur förknippar hjärnan ofta som lite gladare och när något bra händer :).
Det är mycket som händer just nu för mig både privat, på jobbet och inom familjen så mina känslor går ganska mycket upp och ner. Kom på mig själv när jag häromdagen lyssnade på spotifi och det ändrades till en låt som gick i dur och vad hände? Jag fick en lyckokänsla i kroppen och mådde mycket bättre. Förmodligen för att min hjärna förknippar dur låtar med något bra i mitt undermedvetna :). Allt beror ju så klart på vad hjärnan har för tolkning till musiken och jag har även speciella låtar som går i moll som jag förknippar med något bra. Det beror på att något bra hände eller att jag kände mig lycklig just det tillfällena som de låtarna spelades.
Skulle vi kunna må bättre för tillfället om vi slår på en låt som går i dur när vi mår sämre och på så sätt kunna må lite bättre?
Jag tror det i alla fall. Dock ska man komma ihåg att det är viktigt att få sörja och allt tar sin tid. Det är viktigt att inte springa iväg från sin sorg. Man måste bearbeta den för att sedan kunna gå vidare.
Såg ett tv program för någon dag sen som handlade om en kille som suttit oskyldigt dödsdömd i fängelse i 18 år. Programledaren frågade om han inte kände att livet nu är förstört efter att ha blivit så orättvist behandlad. Han sa då – nej då skulle jag bara må dåligt. Antingen väljer du att sitta inne i ett mörkt rum och deppa ner dig eller så väljer du att sitta ute solen och äta glass. Jag valde glassen!
En bild säger mer än tusen ord. Inre skador är ofta väldigt svåra att förklara och för andra att förstå. Ofta om jag haltar så frågar folk vars är de du har ont?
Jag- "hm ja alltså i benet som sträcker sig till knät och nära ryggen vid ljumsken"
Vem förstår egentligen? Ingen så klart som inte har samma skada.
Mycket som händer just nu bland annat att göra ett val. Detta är då som det ser ut idag. Till höger spegelvänt en frisk höftkula och till vänster en så ganska trasig mörk deformerad höftkula på grund av för lite näring efter olyckan. (inte undra på det gör ont).
Ska till Sunderbyn och prata med en specialist läkare och överväga operation (vilket det nu lutar åt).
Jag har bara ett val och om det blir operation så går det ju inte att ångra. Läkaren jag har varit hos säger "hade du varit 25 år äldre så hade man inte tvekar utan förmodligen opererat direkt".
Men nu är jag inte 50 år utan 25, vilket innebär högre risker och operationen kan leda till det bättre men även till det sämre. Jag har nog redan valt inombords och det kommer bli en lång jobbig resa inte bara kroppsligt utan även mentalt. Det är väldigt viktigt med vad det än gäller för operation att vara mentalt förberedd. Jag vet att jag fixar det eftersom jag varit där förut, men jag vet också hur jobbigt det kommer att vara vissa dagar.
Livet är inte alltid lätt men jag tror på mirakel!
Många tycker att tiden inte räcker till och önskar att dygnet hade fler än 24 timmar. Ju mer saker man hinner på en dag desto duktigare är man? Så verkar i alla fall dagens ideal vara, vilket resulterar i stress för väldigt många. Det handlar om att prioritera sin tid! Inte prioritera att man ska hinna så mycket som möjligt under en dag utan prioritera saker som man mår bra av. Många har väldigt svårt för detta eftersom de springer iväg från sig själv och aldrig landar eftersom de påverkas så mycket av all information. Det är just det som i längden resulterar i utbrändhet. Jag har själv nästan varit där och är glad att jag kom på i tid att det inte var bra. Vilket har gjort att jag har kunnat lära mig hantera allt på ett bättre sätt genom att bland annat bygga upp min självkänsla och lyssna på kroppen. Jag har börjat acceptera mina begränsningar.
Efter min olycka valde jag att inte acceptera att jag hade begränsningar och förträngde det genom att jobba jobba jobba och göra så mycket som möjligt även fast kroppen sa nej. Allt man förtränger hinner till slut ikapp! Idag lyssnar jag på kroppen istället för att ignorera den.
Ett av mina stora intressen är att baka och då får man ofta höra vad duktig du är! och va hurtig du är! men jag bakar inte för att vara duktig utan för att jag tycker det är hemskt roligt och för att jag mår bra av det. Förstår inte heller vitsen av att ha kakformar som det står till exempel "home made" på? Är det för att folk vill att det ska synas att de bakat själv? I all stress då de snabbt slängde ihop en kaka efter jobbet för att kunna bjuda på?
Samma sak då de gäller exempelvis födelsedagar då verkar många stressa upp sig för att hinna baka till kalaset och om de har hembakt är de duktigare mammor? eller? NE absolut inte! Idag finns ju allt färdigt att köpa och folk som inte gillar att baka ska väl inte behöva ställa sig att baka när de egentligen vill lägga tiden på något annat? Prioritera tiden med sådant ni mår bra av :)
För mig handlar inte bakning om att så snabbt som möjligt slänga ihop något utan för mig handlar det om att baka för att jag har lust till det och inspiration till att prova nya saker och utvecklas inom det. Det är ju det intressen också handlar om! och till exempel bullar som jag bakade idag, provade att göra flätor och dom blev ju jätte fina :) och roligare är det att inte göra samma hela tiden! visst kan jag slänga upp någon bild ibland på något jag blev nöjd över för att inspirera och alla mår vi bra av komplimanger! men sådant kan också ses från olika synvinklar beroende på hur vi mår och många lägger kanske upp bilder för att de söker bekräftelse från andra för att känna att de duger medans vissa bara vill dela med sig av något de är nöjda med?
Recept:
Jag använder grunden till alla mina bullar från en bok gjord 1984 :)
Ingredienser blir ca 45 bullar ugn 225 grader.
150 g margarin
5 dl mjölk
50 g jäst
1/2 tsk salt
1,5 dl socker
2 tsk kardemumma
ca 1,3 liter vetemjöl
pensling: uppvispat ägg
garnering: pärlsocker
Jag sätter även i anis eftersom jag gillar mycke smak!
Smält smör och häll i mjölk och värm till 37 grader. Smula jästen i en degbunke och häll i lite av vätskan tills de löses upp. Häll sedan i resten och kryddor, socker och nästan allt mjöl. Tills degen släpper från kanterna. Jäs till dubbel storlek under bakduk. Baka sedan ut bullarna med kanel och socker och låt de jäsa ytterligare några minuter och grädda sedan i mitten av ugnen ca 10-12 minuter. :)
Jag drömde inatt att vi flyttade till ett hus med världens finaste trädgård! Gården hade stora gröna ängar med blommor, djur och grönsaksland. Längst ner fanns en sjö, solen lyste och det var som i en fantasivärld.
Det var drömmen det. Nu till verkligheten. Jag bor inte i ett fantasi hus med gröna ängar utan i Malmberget som de nyligt visades på tv en dokumentär om. (finns på svtplay)
"Malmen måste brytas för att samhället ska kunna leva och samhället måste rivas för att malmen ska kunna brytas. Väntan på den stora smällen och samhällets undergång genomsyrar livet i Malmberget".
Jag känner medlidande för dessa människor som har levt sitt liv här i malmberget och som nu inte vet vars de ska ta vägen. Stängslen går utanför deras hus vars det är rasrisk och och deras hus rivs ett efter ett.
Det handlar inte om att folk är negativa och vill stänga ned gruvan, utan det handlar om att folk inte har någonstans att bo och ta vägen. Ingen vill väl köpa deras hus eftersom de snart ska rivas och jag blir så extremt besviken hur de kan behandla folk på de här sättet. Är detta okej? Folk blir erbjudna andra lägenheter med en mycke högre hyra, vilket gör att det kan vara svårt för vissa att få ihop det ekonimiskt. De kan väl också logiskt kännas lite fel eftersom de borde bli ersatta med en bosstäder som har samma förutsättningar.
Då undrar jag varför man inte bygger bostäder? LKAB hade kunna bygga hus och bostäder till varenda kotte på hur kort tid som helst. "Pengar finns det! och hur mycket som helst!" utbrast en av högsta cheferna i fikarummet när en av mina närmaste som jobbar i gruvan satt där. Just de där orden fastnade i mitt huvud, hur kan man säga så och låta människor tvingas leva i ovetskap om deras framtid? Det sägs mycket men görs lite :/
Detta har hållt på väldigt länge och när man bor här blir man som van på något sätt. Jag vaknar inte på nätterna nå mer förutom om jag drömmer till exempel en mardröm och de smäller så man håller på att flyga upp ur sängen. Jag är som van att det varje kväll låter som en jordbävning och glasen i skåpen skakar mot varandra. Men det är jag det. Det finns faktist folk som är rädda, folk som mår dåligt, folk som aldrig blir van. Det pratas också mycket om att dessa människor är negativa och vill stänga ned gruvan? men det pratas aldrig om hur dessa egentligen mår?
År 2008 gjorde ett engelst filmbolag en musikvideo om flytten och våran kör som vi hade då medverkade. Texten tyckte jag då var lite vad ska man säga överdriven, men idag så känner jag med texten och den är ju inte alls överdriven utan helt sann och verklig. Det är ju så!
Klippet har ca 35 000 visningar och brukar även visas på discovery channel. Jag är längst fram med svart jacka, vit mössa, blont hår och glasögon.
Vem vill föressten köpa våran lägenhet? Vi är iallafall unga och rörliga och har många möjligheter och framtiden framför oss, men vem ska lösa ut våran lägenhet och vars ska vi flytta? Jo till ett fint hus med gröna ängar, blommor, djur, och grönsaksland vid en sjö! eller?
Att hantera stress tycker jag är svårt ibland eftersom den ofta kan orsakas av just rädsla och oro. Idag när jag var på magnet röntgen så tänkte jag ”ta det lugnt, få inte panik”, men eftersom det var precis det jag tänkte så fick jag ju så klart panik?
Våra tankar när vi blir oroliga och rädda är inte alltid så lätta att kontrollera, speciellt om vi är inne i perioder då vi mår lite sämre eftersom detta påverkar hur vi känner oss inombords. När vi ställs inför hot som vi känner att vi inte kan kontrollera uppkommer därför olika stressreaktioner som kamp/flykt/spela död. Om vi under en lång tid lever i en ”spänd” arbets- eller livssituation ökar risken för exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar. Med en ”spänd” arbets- eller livssituation som kan vara hot menas att vi har låg grad av kontroll, höga krav, bristande socialt stöd, ensamhet och litet beslutningsutrymme.
Vad ska vi göra när vi hamnar i sådana situationer under en längre tid?
Det sociala stödet är viktigt speciellt för människor som har gått igenom svåra livshändelser/kriser. Om dessa personer saknar socialt stöd löper de större risk att drabbas för hjärtsjukdom. När jag känner att jag börjar må sämre så accepterar jag det och gör något åt det. Det som hjälper mig är att prata med folk som inspirerar mig, som ger stöd, tillit och att jag känner mig trygg!
Jag känner att jag har rädsla och oro eftersom jag inte vet om det blir operation eller inte? men hur det än blir så måste jag ändå göra det bästa av situationen. Att hitta min inre motivation till att exempelvis träna!
Vad blir fördelen och vinsten med att träna inför operationen? Ja, jag kommer förmodligen tillbaks snabbare efteråt än om jag är otränad.
Vad blir fördelen och vinsten av att träna om det inte blir operation? Ja, jag får mindre värk, bättre stabilitet och kommer förmodligen att må bättre. Det är enligt forskning bevisat att om man har ett pessimistiskt perspektiv ökar känsligheten för nya stress faktorer och bidrar till ett dåligt långvarigt känsloläge.
Det är viktigt att låta sig inspireras av andra människor, men också inspirera sig själv. Med fantasi och intuition kan vi närma oss de omöjliga!
Just nu i väntan på besked, så känner jag att jag blir motiverad av denna fras :) Har förut fått tips av en vän att hänga upp en motiverande text vid till exempel spegeln.
Jag har alltid haft lite svårt för det nya modet med vägg ord som till exempel ”njut varje minut” Ärligt talat så är det inte rimligt kan jag känna. Eller ”lev varje dag som om det vore den sista”. Det är iallafall inte rimligt för mig, men det kanske är rimligt för andra? Jag skulle stressa upp mig om jag skulle ha sådana krav iallafall i nu läget. Alla är vi som sagt olika och mår bra av helt olika saker, men det är också vi själva som ställer kraven! Vi måste ha drömmar, framförhållning och något att se fram emot också. Däremot så tycker jag att vi ska ta vara på dagen och försöka göra varje dag till en bra dag! Det är skillnaden.
HÄLSA definieras olika och har olika betydelser beroende på vem du frågar. Det finns inget rätt och inget fel svar, men det man bland annat i senare forskning har upptäckt är att en definition av hälsa också bygger på upplevelser av meningsfullhet, känsla av sammanhang och välbefinnande på olika sätt.
Fråga en person med medfött handikapp hur han/hon ser på sin hälsa? Du skulle förmodligen få ett helt annat svar än om du frågar en elitsidåkare eller bara en person som är fullt frisk om hur de ser på den handikappade personens hälsa?
Folk tar ofta för givet att man är frisk och definierar att om man är frisk så har man en god hälsa. Men så behöver det naturligtvis inte vara. En handikappad person som inte vet hur det är att ha ett annat liv som är nöjd och mår bra i livet, varför ska man definiera han/hon som ohälsa?
Tyvärr är det också så att alla sjukdomar psykiska som fysiska inte alltid syns, vilket ofta kan skapa konflikter mellan individer just för att de tar för givet.
En vän till mig hoppade på bussen och satt sig på platsen som är tillämpad för handikappade då en dam på kryckor senare kom in i bussen.
Damen- Kan du flytta på dig jag har brutet ben?
Han- Jaha? Och jag har hjärtfel?
Damen blev tyst och gick och satte sig lite små sur på en annan plats. Senare gick hon fram till honom igen och bad om ursäkt och sa att hon hellre har brutet ben än hjärtfel.
Alla är vi olika, mår olika och har olika behov. Dessutom påverkas vi hela tiden av idealet hur vi ska se ut, vad vi ska göra, hur vi ska må, vad som är bra och vad som är dåligt? Lev i nuet, ta vara på livet, njut varje minut och så vidare…..MEN skapar inte allt detta stress och att folk mår sämre? Ja det är klart de gör det och folk mår allt sämre och sämre idag och psykiska sjukdomar ökar enormt. De viktiga tror jag är att folk måste bli medveten om varför de mår sämre genom att VÅGA ställa frågor till själv som de sedan inte ska vara rädd att svara på.
Den 18 december 2006 var jag med om en trafik olycka som förändrade livet. Jag fick en andra chans dock med lite trasigare kropp, men har ännu hopp om att den ska bli bättre. Vad vore livet utan hopp och längtan?
När jag ser bilden är jag glad att jag överlevde :)
Blev ihop klämd och bröd lårbenshalsen och fick frakturer (sprickor) i bäckenet. De skruvade ihop mig med 10 skruvar och en platta. Fick också en fraktur kring ögat och lungkontusion. Bröt båda nyckelbenen och fick glas splitter i ansiktet.
Ta vara på den chansen! Jo jag försöker men det är inte alltid så lätt. Att ha haft kronisk värk i snart 6 år tar på psyket. Folk som känner mig vet att jag ibland kan ha en kort stubin och visst det finns alltid en anledning bakom. Eftersom jag hoppade på kryckor så läkte ju nyckelbenen ihop omlott på varandra och ja det gör ont även idag, speciellt på nätterna. Det löser jag genom att sova med en kudde under armen. Sen är det höften och höftkulan. Den slits ut sakta men säkert eftersom det inte finns blodtillförsel högst upp så den är väl i princip död och ja det gör ont nästan varje steg och rörelse jag gör. Blir nog att sätta protes snart. Eftersom jag haltar och belastar fel pga nedsatt rörlighet så påverkar det ju så klart resten av kroppen, speciellt ryggen och nacken. Detta leder i sin tur till spänningshuvudvärk. Jag går ofta på massage för det hjälper kroppen att slappna av (men de är ju så dyrt :/).
(i uppsala och hade opererat bäckenet) lite grotesk men det bjuder jag på.
Många säger till mig sluta stressa, du är så stressad hela tiden! Men jag har inre stress. Jag vet det och jag försöker göra något åt det.
Det är klart det skapar stress att inte veta om jag klarar av att gå när jag stiger upp varje morgon. Om jag hinner få upp rörligheten tills jag börjar jobbet? Jag grubblar också varje gång jag ska gå ut med soporna, för mig gör det jätte ont att gå den där extra vägen förbi sophuset. Jag blir också stressad när jag ska fara och handla, tänk om höften låser sig när jag ska bära ut varorna till bilen? Alla egentligen enkla vardagssaker är inte enkla nå mer. Klart att de skapar inre stress och även då de gäller framtiden. Hur kommer det gå att skaffa barn? Hur ont kommer de inte göra då? Hur ska jag klara av att kunna lyfta och bära på de?
Och nu har vi våren som kommer! Ledighet och skoterturer i solen att se fram emot. Men även där känner jag lite panik eftersom att de där skoterturerna ofta ger inflammation och massa värk. Även fast de tar ont både fysiskt och psykiskt så tänker jag alltid att jag måste ju ändå kunna ha kul å leva livet så gott det går!. Samma sak med utekvällar. Efter en utekväll med massa dans i den mängd det går så blir jag inte bara bakis utan ibland kan det även vara så att jag knappt kan gå för att det gör så ont. Vissa dagar mår man bättre och vissa sämre. Har en längtan att kunna gå ut och promenera i vårvädret i solen. Ibland känner jag mig inlåst i min kropp pga begränsningar. Ibland brukar jag vakna på natten av att jag hör mig själv skrika för att benet låser sig. Det skapar också rädsla och stress för att de tar så ont?
Jag tror att vi alla är optimister egentligen, man måste utgå från sin livssituation.
Har genomgått fyra operationer på 6 år och efter varje gång tar de också sin lilla tid att komma tillbaka. Har inte heller fått någon rätt hjälp heller förutom för ca 1,5 år sen då jag träffade en bra sjukgymnast. Tidigare sjukgymnaster har kunnat säga – ja men och så gör du armhävningar. Men de där armhävningarna hjälpte väl inte eftersom det var höften och bålen jag behövde träna? Dessutom gör man ju armhävningarna på fel sätt om man inte har uppbyggd grund utan snarare tvärtom?
Att inte kunna, att inte veta, att inte få hjälp resulterar i inre stress har jag kommit fram till.
Jag är inte heller en person som klagar över värk och tycker synd om mig själv. Det är just därför jag tror att folk inte vet hur pass ont och jobbigt det kan vara vissa dagar. Men varför ska man gå och klaga på det när det finns folk som har det sämre! Men ibland när smärtan tar över så bryter man ihop. Även fast jag inte vill så tar allt detta på psyket. Jag har alltid haft inställningen att aldrig låta detta ta över så att jag blir deprimerad, eftersom jag vet att om jag tillåter mig själv att gå in i depression blir det bara ännu jobbigare och svårare. Jag peppar mig själv varje dag med positiva tankar och fyller på med energi för att klara dagen. Det är ett tips till er som har samma problem. Våra egna tankar påverkar oss extremt mycket. Genom positiva tankar kan vi nog klara det mesta genom livet. (Och jag SKA kunna gå i höga klackar jag också en vacker dag! :D)
”Kan vi grubbla oss sjuka, så kan vi tänka oss friska” /Nisse simonsson.
Sofie heter jag men kallas av många för fia :) Är en norrlandstjej som är bosatt i Malmberget. Har många olika intressen som jag tänkte dela med mig av på den här bloggen.
