Många tycker att tiden inte räcker till och önskar att dygnet hade fler än 24 timmar. Ju mer saker man hinner på en dag desto duktigare är man? Så verkar i alla fall dagens ideal vara, vilket resulterar i stress för väldigt många. Det handlar om att prioritera sin tid! Inte prioritera att man ska hinna så mycket som möjligt under en dag utan prioritera saker som man mår bra av. Många har väldigt svårt för detta eftersom de springer iväg från sig själv och aldrig landar eftersom de påverkas så mycket av all information. Det är just det som i längden resulterar i utbrändhet. Jag har själv nästan varit där och är glad att jag kom på i tid att det inte var bra. Vilket har gjort att jag har kunnat lära mig hantera allt på ett bättre sätt genom att bland annat bygga upp min självkänsla och lyssna på kroppen. Jag har börjat acceptera mina begränsningar.

 

 

Efter min olycka valde jag att inte acceptera att jag hade begränsningar och förträngde det genom att jobba jobba jobba och göra så mycket som möjligt även fast kroppen sa nej. Allt man förtränger hinner till slut ikapp! Idag lyssnar jag på kroppen istället för att ignorera den.

 

 

 

 

Ett av mina stora intressen är att baka och då får man ofta höra vad duktig du är! och va hurtig du är! men jag bakar inte för att vara duktig utan för att jag tycker det är hemskt roligt och för att jag mår bra av det. Förstår inte heller vitsen av att ha kakformar som det står till exempel "home made" på? Är det för att folk vill att det ska synas att de bakat själv? I all stress då de snabbt slängde ihop en kaka efter jobbet för att kunna bjuda på?

 

Samma sak då de gäller exempelvis födelsedagar då verkar många stressa upp sig för att hinna baka till kalaset och om de har hembakt är de duktigare mammor? eller? NE absolut inte! Idag finns ju allt färdigt att köpa och folk som inte gillar att baka ska väl inte behöva ställa sig att baka när de egentligen vill lägga tiden på något annat? Prioritera tiden med sådant ni mår bra av :)

 

 

För mig handlar inte bakning om att så snabbt som möjligt slänga ihop något utan för mig handlar det om att baka för att jag har lust till det och inspiration till att prova nya saker och utvecklas inom det. Det är ju det intressen också handlar om! och till exempel bullar som jag bakade idag, provade att göra flätor och dom blev ju jätte fina :) och roligare är det att inte göra samma hela tiden! visst kan jag slänga upp någon bild ibland på något jag blev nöjd över för att inspirera och alla mår vi bra av komplimanger! men sådant kan också ses från olika synvinklar beroende på hur vi mår och många lägger kanske upp bilder för att de söker bekräftelse från andra för att känna att de duger medans vissa bara vill dela med sig av något de är nöjda med?

 

 

 

 

 

Recept:

 

Jag använder grunden till alla mina bullar från en bok gjord 1984 :)

 

Ingredienser blir ca 45 bullar ugn 225 grader.

 

150 g margarin

5 dl mjölk

50 g jäst

1/2 tsk salt

1,5 dl socker

2 tsk kardemumma

ca 1,3 liter vetemjöl

pensling: uppvispat ägg

garnering: pärlsocker

 

Jag sätter även i anis eftersom jag gillar mycke smak!

 

Smält smör och häll i mjölk och värm till 37 grader. Smula jästen i en degbunke och häll i lite av vätskan tills de löses upp. Häll sedan i resten och kryddor, socker och nästan allt mjöl. Tills degen släpper från kanterna. Jäs till dubbel storlek under bakduk. Baka sedan ut bullarna med kanel och socker och låt de jäsa ytterligare några minuter och grädda sedan i mitten av ugnen ca 10-12 minuter. :)

 

 

 

 

Jag drömde inatt att vi flyttade till ett hus med världens finaste trädgård! Gården hade stora gröna ängar med blommor, djur och grönsaksland. Längst ner fanns en sjö, solen lyste och det var som i en fantasivärld.

 

Det var drömmen det. Nu till verkligheten. Jag bor inte i ett fantasi hus med gröna ängar utan i Malmberget som de nyligt visades på tv en dokumentär om. (finns på svtplay)

 

"Malmen måste brytas för att samhället ska kunna leva och samhället måste rivas för att malmen ska kunna brytas. Väntan på den stora smällen och samhällets undergång genomsyrar livet i Malmberget".

Jag känner medlidande för dessa människor som har levt sitt liv här i malmberget och som nu inte vet vars de ska ta vägen. Stängslen går utanför deras hus vars det är rasrisk och och deras hus rivs ett efter ett.

 

Det handlar inte om att folk är negativa och vill stänga ned gruvan, utan det handlar om att folk inte har någonstans att bo och ta vägen. Ingen vill väl köpa deras hus eftersom de snart ska rivas och jag blir så extremt besviken hur de kan behandla folk på de här sättet. Är detta okej? Folk blir erbjudna andra lägenheter med en mycke högre hyra, vilket gör att det kan vara svårt för vissa att få ihop det ekonimiskt. De kan väl också logiskt kännas lite fel eftersom de borde bli ersatta med en bosstäder som har samma förutsättningar.

 

Då undrar jag varför man inte bygger bostäder? LKAB hade kunna bygga hus och bostäder till varenda kotte på hur kort tid som helst. "Pengar finns det! och hur mycket som helst!" utbrast en av högsta cheferna i fikarummet när en av mina närmaste som jobbar i gruvan satt där. Just de där orden fastnade i mitt huvud, hur kan man säga så och låta människor tvingas leva i ovetskap om deras framtid? Det sägs mycket men görs lite :/

 

Detta har hållt på väldigt länge och när man bor här blir man som van på något sätt. Jag vaknar inte på nätterna nå mer förutom om jag drömmer till exempel en mardröm och de smäller så man håller på att flyga upp ur sängen. Jag är som van att det varje kväll låter som en jordbävning och glasen i skåpen skakar mot varandra. Men det är jag det. Det finns faktist folk som är rädda, folk som mår dåligt, folk som aldrig blir van. Det pratas också mycket om att dessa människor är negativa och vill stänga ned gruvan? men det pratas aldrig om hur dessa egentligen mår?

 

År 2008 gjorde ett engelst filmbolag en musikvideo om flytten och våran kör som vi hade då medverkade. Texten tyckte jag då var lite vad ska man säga överdriven, men idag så känner jag med texten och den är ju inte alls överdriven utan helt sann och verklig. Det är ju så!

 

 

Klippet har ca 35 000 visningar och brukar även visas på discovery channel. Jag är längst fram med svart jacka, vit mössa, blont hår och glasögon.

 

Vem vill föressten köpa våran lägenhet? Vi är iallafall unga och rörliga och har många möjligheter och framtiden framför oss, men vem ska lösa ut våran lägenhet och vars ska vi flytta? Jo till ett fint hus med gröna ängar, blommor, djur, och grönsaksland vid en sjö! eller?

 

 

 

 

 

 

 

Att hantera stress tycker jag är svårt ibland eftersom den ofta kan orsakas av just rädsla och oro. Idag när jag var på magnet röntgen så tänkte jag ”ta det lugnt, få inte panik”, men eftersom det var precis det jag tänkte så fick jag ju så klart panik?

 

Våra tankar när vi blir oroliga och rädda är inte alltid så lätta att kontrollera, speciellt om vi är inne i perioder då vi mår lite sämre eftersom detta påverkar hur vi känner oss inombords.  När vi ställs inför hot som vi känner att vi inte kan kontrollera uppkommer därför olika stressreaktioner som kamp/flykt/spela död. Om vi under en lång tid lever i en ”spänd” arbets- eller livssituation ökar risken för exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar. Med en ”spänd” arbets- eller livssituation som kan vara hot menas att vi har låg grad av kontroll, höga krav, bristande socialt stöd, ensamhet och litet beslutningsutrymme.

 

Vad ska vi göra när vi hamnar i sådana situationer under en längre tid?

 

Det sociala stödet är viktigt speciellt för människor som har gått igenom svåra livshändelser/kriser. Om dessa personer saknar socialt stöd löper de större risk att drabbas för hjärtsjukdom. När jag känner att jag börjar må sämre så accepterar jag det och gör något åt det. Det som hjälper mig är att prata med folk som inspirerar mig, som ger stöd, tillit och att jag känner mig trygg!

 

 

 

Jag känner att jag har rädsla och oro eftersom jag inte vet om det blir operation eller inte? men hur det än blir så måste jag ändå göra det bästa av situationen. Att hitta min inre motivation till att exempelvis träna!

Vad blir fördelen och vinsten med att träna inför operationen? Ja, jag kommer förmodligen tillbaks snabbare efteråt än om jag är otränad.

Vad blir fördelen och vinsten av att träna om det inte blir operation? Ja, jag får mindre värk, bättre stabilitet och kommer förmodligen att må bättre. Det är enligt forskning bevisat att om man har ett pessimistiskt perspektiv ökar känsligheten för nya stress faktorer och bidrar till ett dåligt långvarigt känsloläge.

 

Det är viktigt att låta sig inspireras av andra människor, men också inspirera sig själv. Med fantasi och intuition kan vi närma oss de omöjliga!

 

 

Just nu i väntan på besked, så känner jag att jag blir motiverad av denna fras  :) Har förut fått tips av en vän att hänga upp en motiverande text vid till exempel spegeln.

 

Jag har alltid haft lite svårt för det nya modet med vägg ord som till exempel ”njut varje minut” Ärligt talat så är det inte rimligt kan jag känna. Eller ”lev varje dag som om det vore den sista”. Det är iallafall inte rimligt för mig, men det kanske är rimligt för andra? Jag skulle stressa upp mig om jag skulle ha sådana krav iallafall i nu läget. Alla är vi som sagt olika och mår bra av helt olika saker, men det är också vi själva som ställer kraven! Vi måste ha drömmar, framförhållning och något att se fram emot också. Däremot så tycker jag att vi ska ta vara på dagen och försöka göra varje dag till en bra dag!  Det är skillnaden. 

HÄLSA definieras olika och har olika betydelser beroende på vem du frågar. Det finns inget rätt och inget fel svar, men det man bland annat i senare forskning har upptäckt är att en definition av hälsa också bygger på upplevelser av meningsfullhet, känsla av sammanhang och välbefinnande på olika sätt.

Fråga en person med medfött handikapp hur han/hon ser på sin hälsa? Du skulle förmodligen få ett helt annat svar än om du frågar en elitsidåkare eller bara en person som är fullt frisk om hur de ser på den handikappade personens hälsa?

 Folk tar ofta för givet att man är frisk och definierar att om man är frisk så har man en god hälsa. Men så behöver det naturligtvis inte vara. En handikappad person som inte vet hur det är att ha ett annat liv som är nöjd och mår bra i livet, varför ska man definiera han/hon som ohälsa?

 

Tyvärr är det också så att alla sjukdomar psykiska som fysiska inte alltid syns, vilket ofta kan skapa konflikter mellan individer just för att de tar för givet.

En vän till mig hoppade på bussen och satt sig på platsen som är tillämpad för handikappade då en dam på kryckor senare kom in i bussen.

Damen- Kan du flytta på dig jag har brutet ben?

Han- Jaha? Och jag har hjärtfel?

Damen blev tyst och gick och satte sig lite små sur på en annan plats. Senare gick hon fram till honom igen och bad om ursäkt och sa att hon hellre har brutet ben än hjärtfel.

 

Alla är vi olika, mår olika och har olika behov. Dessutom påverkas vi hela tiden av idealet hur vi ska se ut, vad vi ska göra, hur vi ska må, vad som är bra och vad som är dåligt? Lev i nuet, ta vara på livet, njut varje minut och så vidare…..MEN skapar inte allt detta stress och att folk mår sämre? Ja det är klart de gör det och folk mår allt sämre och sämre idag och psykiska sjukdomar ökar enormt. De viktiga tror jag är att folk måste bli medveten om varför de mår sämre genom att VÅGA ställa frågor till själv som de sedan inte ska vara rädd att svara på.

 

Den 18 december 2006 var jag med om en trafik olycka som förändrade livet. Jag fick en andra chans dock med lite trasigare kropp, men har ännu hopp om att den ska bli bättre. Vad vore livet utan hopp och längtan?

 

                      När jag ser bilden är jag glad att jag överlevde :)

Blev ihop klämd och bröd lårbenshalsen och fick frakturer (sprickor) i bäckenet. De skruvade ihop mig med 10 skruvar och en platta. Fick också en fraktur kring ögat och lungkontusion. Bröt båda nyckelbenen och fick glas splitter i ansiktet.

 

Ta vara på den chansen! Jo jag försöker men det är inte alltid så lätt. Att ha haft kronisk värk i snart 6 år tar på psyket. Folk som känner mig vet att jag ibland kan ha en kort stubin och visst det finns alltid en anledning bakom. Eftersom jag hoppade på kryckor så läkte ju nyckelbenen ihop omlott på varandra och ja det gör ont även idag, speciellt på nätterna. Det löser jag genom att sova med en kudde under armen. Sen är det höften och höftkulan. Den slits ut sakta men säkert eftersom det inte finns blodtillförsel högst upp så den är väl i princip död och ja det gör ont nästan varje steg och rörelse jag gör. Blir nog att sätta protes snart. Eftersom jag haltar och belastar fel pga nedsatt rörlighet så påverkar det ju så klart resten av kroppen, speciellt ryggen och nacken. Detta leder i sin tur till spänningshuvudvärk. Jag går ofta på massage för det hjälper kroppen att slappna av (men de är ju så dyrt :/).

Många säger till mig sluta stressa, du är så stressad hela tiden! Men jag har inre stress. Jag vet det och jag försöker göra något åt det.

 

Det är klart det skapar stress att inte veta om jag klarar av att gå när jag stiger upp varje morgon. Om jag hinner få upp rörligheten tills jag börjar jobbet? Jag grubblar också varje gång jag ska gå ut med soporna, för mig gör det jätte ont att gå den där extra vägen förbi sophuset. Jag blir också stressad när jag ska fara och handla, tänk om höften låser sig när jag ska bära ut varorna till bilen? Alla egentligen enkla vardagssaker är inte enkla nå mer. Klart att de skapar inre stress och även då de gäller framtiden. Hur kommer det gå att skaffa barn? Hur ont kommer de inte göra då? Hur ska jag klara av att kunna lyfta och bära på de?

 

Och nu har vi våren som kommer! Ledighet och skoterturer i solen att se fram emot. Men även där känner jag lite panik eftersom att de där skoterturerna ofta ger inflammation och massa värk. Även fast de tar ont både fysiskt och psykiskt så tänker jag alltid att jag måste ju ändå kunna ha kul å leva livet så gott det går!. Samma sak med utekvällar. Efter en utekväll med massa dans i den mängd det går så blir jag inte bara bakis utan ibland kan det även vara så att jag knappt kan gå för att det gör så ont. Vissa dagar mår man bättre och vissa sämre. Har en längtan att kunna gå ut och promenera i vårvädret i solen. Ibland känner  jag mig inlåst i min kropp pga begränsningar. Ibland brukar jag vakna på natten av att jag hör mig själv skrika för att benet låser sig. Det skapar också rädsla och stress för att de tar så ont?

 

Har genomgått fyra operationer på 6 år och efter varje gång tar de också sin lilla tid att komma tillbaka. Har inte heller fått någon rätt hjälp heller förutom för ca 1,5 år sen då jag träffade en bra sjukgymnast. Tidigare sjukgymnaster har kunnat säga – ja men och så gör du armhävningar. Men de där armhävningarna hjälpte väl inte eftersom det var höften och bålen jag behövde träna? Dessutom gör man ju armhävningarna på fel sätt om man inte har uppbyggd grund utan snarare tvärtom?

 

Att inte kunna, att inte veta, att inte få hjälp resulterar i inre stress har jag kommit fram till.

 

Jag är inte heller en person som klagar över värk och tycker synd om mig själv. Det är just därför jag tror att folk inte vet hur pass ont och jobbigt det kan vara vissa dagar. Men varför ska man gå och klaga på det när det finns folk som har det sämre! Men ibland när smärtan tar över så bryter man ihop. Även fast jag inte vill så tar allt detta på psyket. Jag har alltid haft inställningen att aldrig låta detta ta över så att jag blir deprimerad, eftersom jag vet att om jag tillåter mig själv att gå in i depression blir det bara ännu jobbigare och svårare. Jag peppar mig själv varje dag med positiva tankar och fyller på med energi för att klara dagen.  Det är ett tips till er som har samma problem. Våra egna tankar påverkar oss extremt mycket. Genom positiva tankar kan vi nog klara det mesta genom livet. (Och jag SKA kunna gå i höga klackar jag också en vacker dag! :D)

 

”Kan vi grubbla oss sjuka, så kan vi tänka oss friska” /Nisse simonsson.